Dags att delta i min andra sex-timmars.  En tävlingsform som går ut på att springa under maximalt sex timmar för att sedan mäta vem som sprungit längst. I november 2008 deltog jag i Rogaine, en s.k. poängorientering, där poängen är att springa under sex timmar och finna så många kontroller som möjligt. Nu var det dock ett varvlopp. Banan mätte 1 200 m och är belägen i den vackra Boulognerskogen i Skövde.

På fredagskvällen hade jag träffat mina nya vänner i den nybildade föreningen Team Ultra Triathlon, en förening för alla, med betoning på Ultralopp inom triathlon. Mina nya vänner är Kari Martens, Petri Hellberg, båda ska delta i världscupen för Ultra triathlon under 2009 och Petris sambo Malin Wiman. En trevlig kväll hos Petri med mat och dryck. Jag lämnade deras bostad som styrelsemedlem för de uthålliga av de uthålliga. Dessutom blev jag sponsor av klubbjackor.

Lördagen vaknar jag på hotell Prisma, ca 200 m från starten, med en kraftig förkylning och huvudvärk. Springa eller applådera deltagarna? Springa så klart! Jag är väl inte smart? Bestämde mig för att känna mig för, hålla lagom fart åt Gisse och kliva av om det blev för tungt. Efter 10 varv, bestämde jag mig för 20 varv. Vid 20 varv bestämde jag mig för en mara, ca 36 varv. Jag höll ett mediokert tempo på ca 6.15-6.30/km. Kul inslag var att Kari klev på efter 30 min och sprang med oss i 30 min för att sedan vila 30 min och återkomma med ytterligare 30 m med oss. Kari och Malin langade vätska och ätbart vartannat varv. Petri som också sprang ångade på som en gasäll! Han slutade 7:a! Efter ca 23-24 varv började Gisse få ordentligt ont i ett knä. Jag drog ner på farten och vi beslöt att bryta efter en mara. Kari sprang nu med hela tiden och peppade. Varven klarades av, ett efter ett. Jag började känna mig piggare och piggare, konstigt. När vi passerat mållinjen för en mara så stannade vi nöjda. Kort därefter kom en funktionär och bad oss springa ett varv till för att fullgöra ett ultralopp (allt längre än en mara). Sagt och gjort, Gisse var inte så nöjd, så lufsade vi på ett varv till. Ca 200 m från mål kom Petri upp jämnsides och uppmanade oss att springa ytterligare ett varv för att på så sätt slå alla de andra som nöjde sig med en mara plus ett varv. Nu var Gisse svårflirtad. Jag och Kari lyckades dock få henne att springa ett varv till. Det blev 38 varv och totalt 45 km.

Ca 4 timmar senare sov jag på ett nytt hotell i stan, med hög feber, och svetten forsandes. Det är en annan historia. Tre dagar senare utmanade jag Karis personbästa på 5 000 m i bassäng. Han hade veckan före Skövde simmat på 1.44, med obligatoriska 1 min vila mellan varje 1 000 m. Jag lyckades simma sträckan på 1.36. Jag hade dock våtdräkt, det vet jag inte om Kari hade.

Kämpa

Stefan